"AP-fondförslaget är dyrt och leder till sämre pensioner"

Otydligt och byråkratiskt. Förslaget om nya regler för AP-fonderna innebär flera försämringar. Det ökar risken för en kortsiktig politisk detaljstyrning och sätter stopp för långsiktiga investeringar i exempelvis fastigheter och infrastruktur. Med stor sannolikhet leder det till lägre pensioner, skriver ordförande och vd:ar för AP-fonderna.

De fyra stora fonderna i det statliga inkomstpensionssystemet, Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna har nu verkat i femton år. Kapitalet som fonderna 2001 fick uppdrag att förvalta var drygt 550 miljarder kronor. I dag uppgår det till cirka 1.200 miljarder kronor. Då har dessutom drygt 50 miljarder kronor netto betalats ut till pensionssystemet under åren. De goda resultaten har bidragit till att AP-fonderna i dag utgör 14 procent av de totala pensionstillgångarna jämfört med 10 procent vid start. Det är drygt 350 miljarder kronor mer än vad man räknade med när systemet sjösattes för femton år sedan. Internationella jämförelser visar också att AP-fonderna står sig väl jämfört med andra pensionsfonder – både vad gäller avkastning och låga kostnader – vilket bland annat framgår av regeringens egen utvärdering.

Vi konstaterar att dagens lagstiftning har fungerat väl, både vad gäller resultat och förtroende för AP-fonderna. Grundprinciperna i dagens AP-fondslag är att främja hög avkastning till låg risk, att säkerställa självständiga fonder och att ge förutsättningar för långsiktiga investeringar som tar hänsyn till miljö och etik. Det sker i dag med en enkel och tydlig styrning som utan detaljreglering ska bidra till största möjliga nytta för pensionssystemet.

Vi hyser nu stor oro för pensionssystemets framtid, eftersom förslaget ”Nya regler för AP-fonderna” innebär försämringar i ett antal avseenden. Vi ser stora risker med förslaget och det är vår plikt att påtala dessa gentemot de som är beroende av AP-fondernas avkastning – dagens och morgondagens pensionärer.

Förslaget är en kompromiss som bygger på en tidigare kompromiss och har svagheter på många viktiga punkter.

Varken den nya ”överstyrelsen” som föreslås besluta i viktiga frågor eller AP-fonderna garanteras en tillräckligt självständig ställning gentemot regeringen.

Möjligheterna för AP-fonderna att placera inskränks jämfört med i dag eftersom de ska styras av en referensportfölj och ett kostnadstak som överstyrelsen respektive regeringen beslutar om.

AP-fondernas styrelser ges inte tillräcklig befogenhet att besluta om verksamheten, eftersom förvaltningen av onoterade tillgångar och stora delar av administrationen enligt lag ska samordnas. Detta är förslag som varken gynnar riskspridning, effektivitet eller ger några stordriftsfördelar.

Förslaget är dessutom ofullständigt eftersom två viktiga delar saknas – en konsekvensanalys och en beräkning av vad de föreslagna och omfattande förändringarna kommer att kosta. Vi vill lyfta fram ett antal konsekvenser som inte är belysta i förslaget:

Förslaget leder med stor sannolikhet till lägre pensioner. Om förslaget genomförs kommer kvarvarande AP-fonder att ha små möjligheter att bidra med högre avkastning så som AP-fonderna hittills gjort genom att placera långsiktigt med god riskspridning. Förutsättningarna för att bedriva professionell strategisk och aktiv förvaltning minskar drastiskt, likaså möjligheterna att vara ansvarsfulla ägare. AP-fonderna kopplas helt bort från det övergripandet målet att generera högsta möjliga nytta för pensionssystemet. Den föreslagna referensportföljen kommer i stället styra fonderna till kortsiktig lågavkastande indexförvaltning och leder bland annat till utförsäljningar av svenska tillgångar samt sätter stopp för långsiktiga investeringar i exempelvis fastigheter och infrastruktur. Dessutom riskerar ökad byråkrati och ineffektiv styrning att leda till sämre möjligheter för AP-fonderna att göra lönsamma investeringar. Ekonomiskt handlar det om stora förluster för pensionärerna. De senaste åtta åren har de fyra AP-fonderna tillsammans bidragit med 20 miljarder kronor bara i så kallad aktiv avkastning.

Förslaget ökar risken för en kortsiktig politisk detaljstyrning. I dag styrs AP-fonderna endast av riksdagens lagstiftning där högsta möjliga avkastning ska eftersträvas och etiska och miljömässiga hänsyn ska tas utan att ge avkall på avkastningen. Den nu föreslagna styrningen är otydlig och byråkratisk. Förslagen om att inrätta en överstyrelse och möjligheter för regeringen att påverka innebär att makten över AP-fonderna flyttas från riksdagen till regeringen och öppnar för kortsiktig politisk detaljstyrning. Att det i dag sägs att regeringen inte tänker använda sig av möjligheterna säger faktiskt ingenting om vad framtida regeringar kan tänkas göra. Pensionskapitalet ska förvaltas långsiktigt utan politisk detaljstyrning.

Förslaget leder till höga omställningskostnader. Förslaget saknar en ordentlig konsekvensanalys vilket försvårar bedömningen om vad förändringarna innebär. Fonderna har därför bett en extern part att beräkna riskerna och kostnaderna för omställningen där AP-fonder ska avvecklas, verksamheter samordnas och ny styrning inrättas. Under omställningen som är tänkt att inledas under 2016 och pågå i nära två år riskerar AP-fonderna förlora fokus på den långsiktiga förvaltningen vilket påverkar resultatet negativt. Om det skulle leda till att avkastningen blir bara 0,1 procent lägre motsvarar det ändå hela 1.200 miljoner kronor. Övriga kostnader är också betydande. De totala kostnaderna för omläggningen under dessa två år uppskattas till flera miljarder kronor. Detta ska jämföras med den enda förväntade besparingen som anges i förslaget på cirka 50 miljoner kronor per år. Det kommer att ta flera generationer innan kostnaderna är täckta.

Vi som fått uppdraget att förvalta AP-fondernas kapital ansvarsfullt till förmån för dagens och morgondagens pensionärer, där pensionssystemet står inför stora påfrestningar de kommande 15–20 åren, anser att förslaget om nya regler för AP-fonderna inte kommer att leda till bättre pensioner – det blir snarare tvärtom. Förslaget kan därför inte ligga till grund för en reformering av AP-fonderna.

Urban Karlström, ordförande Första AP-fonden
Marie S Arwidson, ordförande Andra AP-fonden
Pär Nuder, ordförande Tredje AP-fonden
Monica Caneman, ordförande Fjärde AP-fonden
Johan Magnusson, vd Första AP-fonden
Eva Halvarsson, vd Andra AP-fonden
Kerstin Hessius, vd Tredje AP-fonden
Mats Andersson, vd Fjärde AP-fonden

Läs hela artikeln på DN Debatt här.